Funktionsnedsättningar

Måttliga skador I denna grupp finns ofta en blandning av olika neurologiska symtom som kraft-, koordinations- eller känselstörningar och neuropsykologiska symtom i form av försämrad uppmärksamhet, koncentration och minne. Även förändringar av känsloliv, beteende och personlighet kan förekomma. Svåra skador I denna grupp dominerar problem med vakenhet och kommunikationsförmåga. I övrigt förekommer samma problem som vid måttliga skador men av högre svårighetsgrad. Cirka 10 procent av alla personer med svår skallskada skrivs ut från sjukhuset i så kallat vegetativt tillstånd. Ungefär hälften av dem återvinner medvetande de kommande ett till tre åren. Cirka en fjärdedel kommer på grund av kvarstående besvär att vara beroende av andra för att klara sina dagliga aktiviteter. Medvetandestörning Alla traumatiska hjärnskador, utom en del av de lättaste, medför i det akuta skedet påverkan på vakenheten. Är det en lätt skada är den snabbt övergående medan den vid svåra skador kan kvarstå under lång tid. Vid svår skada och långvarig medvets- löshet kan detta efter några veckor övergå i vegetativt tillstånd, vilket kännetecknas av att den skadade återfår en vakenhets- och sömnvariation över dygnet och periodvis har öppna ögon. Detta kan vara ett stadium på väg till medvetande och kontaktbarhet men ungefär hälften förblir i vegetativt tillstånd. Det vegetativa tillståndet är ovanligt, majoriteten av patienterna i komatöst tillstånd återfår vakenhet så att de blir kontaktbara. Däremot kan medvetandets innehåll vara stört under kortare eller längre tid. Det är inte ovanligt att en patient som varit i koma en tid efter uppvaknandet uppvisar stark oro, hallucina- tioner och andra psykiatriska symtom under dagar till veckor efter skadan. Minnesluckor eller posttraumatisk amnesi Tiden i medvetslöshet lämnar alltid en minneslucka. Dessutom medför skallskador ofta en minneslucka också för en del av tiden före olyckan. I allmänhet är denna minneslucka längre vid svårare skador. När den skadade vaknar upp ur medvets- lösheten fungerar inte alltid minnet normalt under den första tiden, ibland kan därför minnesluckan utsträckas till dagar eller veckor efter uppvaknandet. Den sammanlagda minnesluckan brukar sammanfattas som den posttraumatiska amnesiperioden. Den upphör först när patienten har sammanhängande minnes- bilder. Ofta bedöms återkomsten av sammanhängande minnes- funktion med hjälp av en särskild skala som kallas Galvestone Orientation Amnesia Test, GOAT. Störda sinnesintryck En hjärnskada kan medföra påverkan på alla våra fem sinnen genom att de delar av hjärnan som tolkar sinnesintrycken är skadade och att de nerver som ska förmedla sinnesintrycken till hjärnan skadats. • Synstörningar kan uppstå på grund av skada på synnerven eller hjärnans synbanor. De kan också vara en följd av påverkan på Ögonmuskelnerver med åtföljande dubbelseende. Särskilt vid svåra skador är det vanligt att den tredje hjärnnerven, nervus oculomotorius, påverkas av intrakraniell tryckstegring så att nervtrådarna till pupillen skadas vilket visar sig i en vidare pupill på den aktuella sidan. • Hörselstörningar är vanliga som följd av skada på trumhinnan, innerörat eller hörselnerven i samband med frakturer i skallbasen. • Luktsinnestörningar kan bero på att de nervtrådar som passerar från näshålan genom små hål i skallbenet slits av vid skadan eller att hjärnans luktbanor, vilka är lokaliserade till pannlobernas undersida, skadas. Vid luktsinnesstörningar drabbas också smakupplevelsen, som till stor del är beroende av luktsinnet. • Känselstörningar kan förekomma halvsidigt eller fläckvis och kan vara uttryck för en skada i hjässlobens känselcentrum eller i känselbanorna i hjärnstammen. Förmågan till viljemässiga rörelser Denna kan störas på olika vis. De vanligaste problemen är nedsatt koordination och kraft, balansstörning och tonusrubbningar. De sistnämnda yttrar sig oftast som en ofrivillig muskelspänning i armar eller ben vid försök att passivt böja eller sträcka kroppsdelen, spasticitet, eller ofrivilliga, snabba eller långsamma rörelser i kroppsdelarna. Den ofrivilliga muskelaktiviteten kan ibland missuppfattas som tecken på viljemässiga rörelser och inge falska förhoppningar om förbättrad funktion. Ibland kan muskelspänningen leda till ihållande onormal position av en kroppsdel med risk för permanent stelhet och smärta vilket är viktigt att förebygga. Muskelspänningen kan ibland också vara till fördel genom att ge stabilitet åt en försvagad kroppsdel, till exempel talar man om den ”spastiska kryckan” som innebär att ett försvagat ben kan stabiliseras av spasticitet så att benet håller att belasta när den skadade går. Posttraumatisk epilepsi Lätta skador är inte förenade med någon märkbart ökad risk för epilepsi medan måttliga och svårare traumatiska hjärnskador kompliceras av epilepsi hos några procent av de drabbade. Risken ökar med skadans svårig- hetsgrad. Förekomsten av ett epileptiskt anfall i det akuta skedet behöver inte innebära någon kvarstående benägenhet för anfall. Omvänt kan epilepsi med benägenhet för upprepade anfall debutera upp till flera år efter skadan. Vanligen kan man kontrollera epileptiska anfall med antiepileptiska mediciner. Det råder olika uppfattningar om värdet av att tidigt ge förebyggande antiepileptisk medicinering efter måttliga och svåra skador. Störning i tal- och språkfunktioner Talfunktionsstörningar, dysartri, är svårigheter att producera tydligt tal på grund av att hjärnans styrning av talorganet med samordnande rörelser av tunga, svalg och andningsmuskler är stört. Störningarna ses oftast efter skador i hjärnstammen. Språkfunktionsstörning, afasi, är en oförmåga att förstå eller själv uttrycka sig språkligt. Denna störning ses vid skador i den dominanta hjärnhalvan som hos de flesta är den vänstra. Om skadan är begränsad till pannloben kan det yttra sig som svårighet att använda ord medan talförståelsen kan vara intakt. Då skadan är begränsad till tinningloben kan språkförståelsen vara störd medan det egna talet flyter. Ofta ses en blandning av dessa störningar vilket kan vara ett stort rehabiliteringsproblem. Kognitiva funktionsstörningar Hit hör också problem med uppmärksamhet, koncentration, inlärning och minne samt komplicerad informationshantering. Störningar i minnes- funktionen är vanliga vid skador i tinningloberna. De kognitiva funktions- störningarna kan ofta förbättras under mycket lång tid efter skadan. Störningar av känsloliv, beteende och personlighet Förändringar i känslolivet som depression eller upprymdhet kan bero på hjärnskadan eller på psykologiska reaktioner på den. Förändringar i beteendet och personligheten är ofta det största problemet vid rehabilitering efter en traumatisk hjärnskada. Flera faktorer kan bidra till detta, till exempel hjärnskadebetingade förändringar av intellektuella förmågor, omdöme, initiativkraft, insikt och impulskontroll. Vidare kan den skadades personliga egenskaper och livssituation före skadan, liksom anhörigas och den övriga omgivningens bemötande av den skadade, ha betydelse. De vanligaste och mest betydande personlighetsförändringarna ses efter skador i de främre delarna av pannloben. Personlighetsförändringarna varierar mycket och kan omfatta apati, initiativlöshet och oförmåga till all slags långsiktig planering liksom rastlöshet, aggressivitet, bristande hämningar och ”barnslighet”. Ibland kan det sexuella beteendet ändras antingen mot mindre intresse eller mot ohämmat sexuellt intresse. Flera andra faktorer kan också bidra till förändrad sexualfunktion som till exempel fysiska problem som förlamning och känselstörningar. Huvudvärk och smärta Huvudvärk är vanlig i det akuta skedet efter skador av alla svårighetsgrader. Hos de flesta minskar värken med tiden och är sällan ett långsiktigt problem. Det har att göra med att skador på hjärnvävnaden sällan ger smärtsignaler även om vissa skador i centrala delar av hjärnan kan ge svåra smärttillstånd. Däremot kan andra skador i huvudet, till exempel i skallbenet eller i hjärn- hinnorna, ge smärta.